Historia

Fårskäret – en liten historik

Namnet Fårskäret antyder att halvön tidigare varit en ö. Kartskisserna i Nils-Erik Molins bok om Järnäs- Kråken visar hur skäret från mer än tusen år tillbaka sakta höjts ur havet genom landhöjningen. Sista gången Fårskäret omgavs av vatten uppges ha varit 1929 (källa: P-G Zakrisson). I samband med ett oväder i november detta år, under vilket 5000-tonnaren Connehatta blev vrak på S:a Brotthällan, rådde extremt högvatten och vatten strömmade då mellan Lån och Slean (Slädan). Och så sent som på 60-talet kunde man ro ut genom det s k norra Sandörshålet i Slean.

Namnet Fårskäret antyder vidare att skäret utnyttjats i fårskötsel. Namnet existerar på många håll, närmast i Bredviks Fårskär, vilket är det Fårskär som avses i Sörlin/Öberg Nilssons bok om Stängselviken. Att låta får beta det magra betet på skären var vanligt i hela landet; på de mindre öarna var de ju också skyddade från rovdjur.

Torpet på Fårskäret kallas av äldre bybor för ”n’Arvids” efter den tidigare ägaren Arvid Johansson, död 1923. Hans andra hustru Hulda och dottern Elna bodde där fram till 50-talet. Torpet byggdes av Arvids far Johan, som tidigare haft en stuga ett stycke norröver mot skogen (källa: Saga Ågren). En vanlig väg till Fårskäret vid denna tid var den skogsväg som nu från byn passerar ”Kassbergs” och korsar Sandörsvägen, för att mynna ut på nuvarande Fårskärsvägen strax innan man börjar ana Slean mellan träden.

”Barnkolonin” (Lägergården) byggdes som sommarbostad av tandläkaren Ivar Dahlén 1928, som då var tandläkare i Bjurholm. ”…en sensation att en tandläkar´ skull´ bygg´ i byn och bygg´ se stort” (S. Ågren). Förekomst av näckrosor och konvaljer på skärets västsida lär vara ett resultat av Daléns botaniska intresse (källa: I Bergström). När han 1940 byggde nytt hus ute på Laxskärsudden vid Järnäsklubb såldes huset på Fårskäret till Bjurholms kommun för att användas som barnkoloni. Ett par familjer, som hyrt huset en period av Dalén, skall snabbt ha lämnat huset p g a spökerier (källa: N-E Molin). Bjurholms kommun sålde det 1961 till Nordmalings Baptistförsamling. (UPPDATERAD INFO: Denna fastighet är nu åter i privat ägo)

Övriga fritidshus som byggdes innan Fårskäret totalplanerades 1968 är de 6 som ligger längs västra stranden, vilka alla byggdes i slutet av 50-talet och tidigare 60-talet. Vägen till dessa gick då förbi torpet och upp över barnkolonins tomt för att där vika av ned mot fastigheterna.

Den fina stranden vid Lån har i långa tider tjänat som badplats (Majken Häggström). Namnets ursprung är oklart men kan vara dialektalt för låglänt område.

”LaxfiskeRättigheten vid deras (d v s Järnäs byamäns) Skatte Stränder utav Ålder varit dem tillhöriga” (ur dombok, Nordmalings Tingslag 1821). Ända till mitten av 60-talet fanns fasta laxryssjor längs Fårskäret. Ett första ryssjeställe (”Björken”) låg på västra sidan av Fårskärsudden. Ett andra (”Grisselberget” enligt vissa kartor men kallat ”Gryltberget” lokalt) låg utanför Augustssons hus, och ett tredje (”Rösten”) nedanför barnkolonin (källa: F Häggström). Ett fjärde av byamännens 26 utarrenderade ställen låg vid södra udden av Sandören. Folke Häggström, som bl a arrenderade ”Gryltberget”, uppger att bästa året fångades det där 143 laxar.

Viltjakten på Fårskäret har utgjorts fr a av jakt på hare och räv (F Häggström: ”…men hade räven hunnit först till Gryltberget hade den vunnit”), samt skogs- och sjöfågel, och tidigare också ekorre för i första hand skinnens skull. N-E Molin skriver att Erik Jornsen, en flitig jägare, sköt mycket hare samt orre och tjäder vid Lån; vidare att Fårskärs Arvid (se ovan) gillrade fågel och brukade skicka tunnsäckar (ca 100 kg) fulla med orrar till försäljning. Såväl orre som tjäder spelade ofta på västsidan av Fårskäret ännu på 70-talet. Älgar blev enligt Järnäsbor vanliga i trakten först på 40- och 50-talet. Den första bisamråttan, under invandring norrifrån längs kusten, sågs i Slean 2000. Storskarven har setts utanför kusten sedan 1998 och knölsvanen har haft kullar i Slean 2001 och 2002. Och havsörn är numera åter en relativt vanlig syn. Sälen, som nu nästan omöjliggör nätfisket, blev en vanlig syn först på 90-talet.

Och med tur kan man på Fårskäret möta alla Sveriges fem klövviltarter. Älg och rådjur är givetvis naturliga invånare i skogarna, kronhjort och dovhjort har förvildats efter rymningar från hägn i Bredvik, och ren kan av och till dyka upp vintertid.

Den landhöjningskust vi har är en unik företeelse som endast finns längs bottenvikskusten och Hudson Bay i Kanada. ”Den vegetationsutveckling som följer på det nya land som blottas och där havsstrandväxter följs av gråalskog och sedan granskog är en primär succession, d v s utveckling av växtlighet på substrat som aldrig någonsin tidigare varit bevuxet. Primära successioner finns bara i landhöjningsområden och på nybildade vulkaner” (H. Sporrong). Och utan ingrepp av människan blir det således en urskog i sann bemärkelse! Att blåbären blir stora på Fårskäret även torra somrar är nog mest tack vare fukten från havet. Förr fanns även rikligt med kantareller under de nu borthuggna strandgranarna.

Bland träden innanför alskogsbården på Fårskärsskatan döljs rester av skonerten Alfa. År 1926 törnade hon mot S:a Brotthällan, d v s samma skär som Connehatta tre år senare. Alfas akterskepp bröts loss och kom att hamna på Fårskäret.

– M Persson 2006-03-26

Födelsedagsuppvaktning hos Daléns (nuvarande Lägergården, Dalén skymd) på 1930-talet (fotoäg: Karin Eriksson).